Under två års tid är det Malva som fått den mesta positiva uppmärksamheten och beröm för hon var ju så duktig som lärde sig sitta, som lärde sig krypa, som lärde sig gå, som började prata, som kan hoppa studsmatta... Vilmer har då och då känt sig lite åsidosatt och försökt med "jag kan också gå" vilket vi såklart visste men då man kunnat det flera år blir effekten inte densamma.
Men nu har det vänt, Vilmers tid är kommen! Under sommaren är det faktiskt honom jag känner förvånar mig mest! Framförallt har han lärt sig klättra, plötsligt sitter han högst upp på alla klätterställningar. Men också cykla utan stödhjul och idag cyklade vi hem från bollskolan 2,5 km, han trampade på med gott mod förutom den avslutande långa uppförsbacken där vi ledde cyklarna! Rita har han också börjat lite, helt plötsligt kom det gubbar på pappret, och att skriva sitt namn övar han på. Han bygger fantastiska (rymd)skepp med duplo och berättar med stor fantasi om dem. Klossar och annat han hittar bygger han också spännande saker av. För att inte tala om vilken fena han är att spela iPad! Men det har han alltid varit så där blir jag inte lika imponerad. Det känns också annorlunda hur man kan prata med honom och hur han pratar med sina kompisar. Och kompisar har han många som han gärna leker med efter dagis. Känns som att han har ett bra liv just nu, vår goa, fina, duktiga pojke! Att vara fem år passar honom perfekt.
Mvh,
Petra
1 kommentar:
Va bra att livet är kul
Skicka en kommentar