I fredags blev jag tillsammans med 16 andra avtackad på St Jude med många sorters tårtor, tal från cheferna och present. Jag hade med mig både Vilmer och Malva. Vilmer blev lycklig av 5 olika sorters tårta men hade nog mått bättre av lite frukt för mot slutet blev han lite väl i gasen. Jag såg en par medarbetar med tårar i ögonen men annars var stämningen god. Själv kändes inte just denna dag sorglig. Det har inte sjunkit in riktigt att jag inte ska dit någon mer gång. Mitt passerkort är avaktiverat och datorn inlämnad. Det står fortfarande Petra Sommarlund utanför ett rum men det är inte längre mitt rum. 10 år är lång tid, så klart känns det konstigt och sorgligt men också som att det kommer roliga saker framför mig. Och många av jobbarkompisarna är jag övertygad om att jag kommer träffa igen. Så nu är det dags att börja söka jobb!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar