Så har lillasyster äntligen kommit! Jag har väntat, Fredrik har väntat men framförallt har Vilmer väntat. Han har pratat mycket om när lillasyster kommer och hur stor han ska bli när han blir storebror. Och nu är hon här. Jag tror att det har blivit ungefär som han tänkt sig. Jag tror att han hade förstått innan att hon inte kommer kunna vara en lekkompis från start utan mest bara ligga och sova och när hon är vaken skrika.
Förra måndagen den 18:e april föddes hon. Eftersom vi var på BB så hämtade mamma (mormor Maria) Vilmer. Vi ringde mamma och berättade att lilltjejen var född precis när hon stod inne på dagisgården och skulle gå hem med Vilmer. Så han fick direkt berätta “Lillasyster har kommit!” för bästa dagiskompisen Noa. Men sedan var Vilmer med mamma den kvällen och dagen efter (han hostade så mycket att han fick stanna hemma från dagis) utan att prata så mycket om lilla syster utan han lekte på som vanligt. Eftermiddagen efter, på tisdagen, åkte Fredrik hem och hämtade mamma och Vilmer så att de fick komma till Danderyd och hälsa på. Vilmer ville gärna titta på lillasyster och klappade så försiktigt. När han fick syn på henne hade han ett mjukt, ljust uttryck i ansiktet och när han hostade vände han sig bort och hostade i armvecket.
Vilmer har fortsatt att vara försiktig med lillasyster nästan hela tiden. Det händer att det kommer en förflugen fot när vi alla ligger i sängen på morgonen och gosar men han har aldrig försökt göra illa henne med flit utan klappar alltid snällt och fint. Han gillar att stå bredvid och titta på när vi byter blöja på henne och ibland när hon äter. När hon är med och hämtar eller lämnar honom på dagis så vaktar han vagnen så att inte alla barnen ska komma och titta för mycket på hans syster, eller klappa med sina smutsiga händer.
Så den första veckan har gått väldigt bra och storebror har betett sig snällt och förståndigt precis så som vi hoppats och trott att han skulle göra.